Blogg på svenska

Hej. Det är jag som är Tarja Peltola, utbildad agrolog (AMK). Jag har hunnit bli smått över 40 strecket och håret börjar så smått bli lite grått :o)
Min familj består av min man, Veli, då våra barn redan hunnit flytta hemifrån. Vi bor i Kankaanpää, dit jag flyttade från Åbo under 1998.
Mina tidigare hundar har vart lejonberger, schäfer, mittelspitz (var uppfödare åt en hel kull), dalmatin och finsk lapphund. Även under min uppväxt har vi alltid haft hundar.
Min första västgötaspets, Hanska, hamnade hos mig halvt av misstag. Efter det har jag hämtat hit tre hanar från rasens hemland, Sverige. Den första, Andy, hämtade jag tillsammans med Oili Helenius under -03. Andy bodde hos oss i tre år, men pga samarbetssvårigheter sålde jag min del till Oili och nu är Andy bosatt där.
Min andra hane, Manu, hämtade jag -06 och han bor hos sin andra ägare Pia Ahlroos.
Min tredje hane, Saku, hämtade vi från Chipsmakers-kennel i början av juni -07 och han bor här hemma hos oss.
Jag är utbildad uppfödare och har Kennelklubbens godkännande. Har även jobbat som djurskyddsövervakare i sju år.

Ett par ord om mitt uppfödarjobb.
Mina honor, både de här hemma och de som är utplacerade, har alla fel fria höft- och armbågsleder och har alla tänder. De är alla väldigt öppna och framåt i sitt beteende. De lever alla som familjehundar.
Mitt krav på hanarna jag använder till parning är, förutom rasens igenkända utseende, en bra karaktär och ett gott lynne. Detta försökrar jag mig om genom att själv bekanta mig med hanen. Hundens karaktär är utomordentligt vikig då man ändå måste leva med hundarna 365 dagar om året. Det räcker inte att hunden ser fin ut ett par gånger om året under någon utställning. Rasdefinationen lyder:" Västagötaspetsen är en lågbent, kraftig och orädd liten hund vars hållning och uttryck vittnar om vaksamhet, livlighet och energi."

Hanens betäckning ska ske av ren vilja, jag använder inte konstgjordbefruktining som lösning till betäckningssvårigheter. Honan ska vara en duktig föderska och ordentligt ta hand om sina valpar, precis som honorna hittills varit. Om honans moderinstinkter är dåliga, skulle jag aldrig lämna en valp från denna att växa upp till en möjlig kandidat för avel.Vid varje sammanställning är valparna sådana som jag själv skulle vilja ha, och oftast blir det så att jag behåller någon av dem själv..
Uppfödningen skulle vara nästintill omöjlig om det inte vore för de bra placeringshemmen, alla lovande hundar kan man ju omöjligt ha kvar hemma. Så ett stort tack till er alla placerings- och delägar-hundarnas "feér", med vilka dessa gemensamma hund-affärer alltid är lika roliga att sköta.

Mera att läsa om dessa kullar finns på Kullar-sidorna.
Målet med min uppfödning är att få fram friska hundar med bra karaktär, med vilka det är roligt att träna och umgås med. Alltså typiska västgötaspetsar. Om de sen också är vackra att titta på, vad kunde vara roligare?

Valparna säljs som husdjur och familjehundar, letar man efter bara utställnings- och avelhundar får man leta någon annanstans. En ovillkorlig förutsättning för en valp köpare är höftledsröngen, då jag vill veta vad mina hundar lämnar efter sig. Att gå på ett par utställningar och avelskontroller ger också en bild av hur hunden är uppbyggd och dess egenheter. Jag vill också ha fortsatt kontakt även efter köpet, i bra som i dåliga tider. Strävar efter att kunna hjälpa till om det skulle vara några problem, och finns det oklarheter så försöker vi tillsammans ta reda på svaren.
Kontakten är viktig redan innan ni hämtar valpen. Jag säljer inte valpar till personer jag aldrig har träffat, och kan vara att jag inte säljer även om jag träffat dem.
Om du vill köpa en Handskes-valp, ta kontakt per mail eller telefon och berätta även lite om dig själv. Bryr mig inte om att svara på mail som "finns det några valpar kvar och vad kostar de isåfall?" eller "jag vill reservera en valp". :-)
Jag svarar heller inte på SMS förfrågningar.

Jag ordnar träffar och grupphälsokontroller till mina valpar (Handskes-dagarna -06 -07 och -08). Jag hoppas att valparnas ägare hinner till dessa tillställningar eller ibland titta förbi här hemma hos oss och visa upp sina hundar. Fotohälsningar är mer än välkomna.
Hittills har jag haft en väldig tur med mina köpare, de flesta håller tät kontakt och resten lite mer sällan men de håller i allafall kontakt. Jag hoppas att detta fortsätter i samma anda.

Jag ställer ut mina hundar då och då men i fortsättningen tänker jag inte använda helgerna till utställningarna, jag spenderar de heller med min familj och mina hundar.